igår var jag och såg dansföreställningen kamuyot. det extra roliga med kamuyot, förutom att gränsen mellan publik och dansare suddas ut under föreställningens gång, är att det byggs på att väldigt speciellt rörelsesspråk. det kallas gaga, och är skapat av den israeliska dansaren och koreografen ohad naharin. gaga går helt enkelt ut på att lära känna sin egen kropp och att utveckla det egna rörelsemönstret. stundvis kunde koreografin därför totalt spåra, och man visste inte riktigt om det var meningen att man skulle skratta eller gråta, eller kanske titta bort. men så stundtals var det alldeles trollbindande. riksteaterns slogan om föreställningen: a once in a lifetime experience, är kanske att ta i en smula. men föreställningen förgyllde helt klart den gråa novemberfredagen en aning. och dansarna var ju givetsvis tokduktiga.



och här är ännu ett klipp, som viserligen heter något annat, men som är exakt samma koreografi som på föreställningen igår.

mina absoluta favoritbloggar finns inom kategorin hem & inredning. jag älskar att få titta in hos människor som har gjort sina hem alldeles magiskt fina. jag har en mapp fylld med bilder på så många fina hem, att jag nog skulle behöva starta en separat blogg om jag skulle vilja visa er alla dem. så istället kan vi bara titta på några av dem, och drömma oss bort till små söta stugor och rymliga vindsvåningar som vi någon gång ska bo i.




























pics/apartmenttherapy/livingetc/theselby/designspongeonline/google/unknown.

pic/ecouterre.

den australiensiska silversmeden polly van der glas har fattat grejen med eco-friendly, och också tagit begreppet steget längre än många andra ecofriends. hos henne kan man bland annat insförskaffa smycken av människotänder, eller varför inte en väska av människohår? en liten av del av mig tänker, fyndigt. men en större del tänker, freaking creepy. kvinnan har ju helt klart inte alla sina tänder hemma. vem sjutton vill bära runt på någon annans tänder liksom?

pic/google.

höreni, imorse glömde jag ju helt bort vilken veckodag det var. men nu när jag har kommit ihåg det, så inser jag ju att det är rätt dag för att nytt avsnitt av gossip girl. hurra för tisdagar!

idag filmar vi tv-inslag på temat för kärlekens skull. och ni får se till att ratta in öpnna kanalen hemma så att ni om några veckor kan få se vårt mästerverk i tv-rutan. just do it.


pic unknown.

jag blev glatt överraskad när jag hittade sidan moscow street fashion och insåg att alla i ryssland faktiskt inte klär sig så där ryskt i päls och tacky kläder, utan att vissa istället verkligen får till det. speciellt killarna. och det gillar vi ju, så klart. så nu tittar vi.







pics. moscow street fashion

synd bara att det kommer att vara vinter när jag kommer dit. inga barbenta män alltså.

vi vet ju alla att jag är en sucker för allt i gulliga förpackningar. och här om veckan fick jag en present som nog är det gulligaste av det gulligaste. en liten parfym i form av en docka. på riktigt liksom, hur galet sött är inte det? och så luktar den awesome. gwen stefani står bakom docktillverkningen, och gulligare än så här blir det knappast. i love.

... jag hade inte några särskilt höga förväntningar på coco avant chanel, och antagligen är det just därför som jag kom att tycka om filmen så himla mycket. jag menar, hur kan man inte tycka om två timmar av kostymdrama, och trasig romantik på franska? folk måste ha tyckt att hon var bra underlig, den där coco. som vägrade korsett och flotta klänningar, och istället envisades med att gå klädd som en pojke och röka för mycket. men det blev ju en dam av henne trots allt. så nu tittar vi lite på hur filmen såg ut, tycker jag.











bilder: imdb/google.

söndag är en bra dag för bio och fika. så därför ska jag passa på att gå och se filmen som ungefär alla redan har sett, förutom jag. men jag menar, bättre sent än aldrig.

jag råkade radera hela min bloggdesign idag. och det var ju dumt. så nu får den här bloggen vara så här ful. tills jag orkar göra något åt det hela. ni får stå ut. helt enkelt.

och del två hittar ni här.

photo.

idag blev det dags att gå på bio och se this is it. och fortfarande, eller snarare återigen, känns det så himla overkligt att kungen är död. i this is it hoppade han runt, dansade och sjöng, och 8 dagar senare var han död. så himla overkligt. så nu hedrar vi kungen genom att lyssna på billie jean, låten som var min ringsignal i typ fyra års tid. en fantastisk jävla låt. och allra bäst är den fortfarande i versionen från den 25 mars, 1983, då kungen körde den på motowns 25-års jubileum.

åh, alltså!

inte ens juryn adam shankman kan hålla sig från gråta som en jättebaby eftersom detta är så jäkla fint!



jag menar, den här killen är 19 bast! är han verkligen på riktigt? det är ju nästan alldeles omöjligt att han är!

ni läste rätt ovan. klick.
jag som har längtat efter säsong 6, bara för att få se nytt från mia michaels. och så nu detta.
så nu gråter vi tillsammans, och sörjer, och tittar på ett av hennes bästa verk.

det är alldeles ofattbart att min skola är så himla stor, och ändå finns det ingen plats där det är tyst och lugnt och som man faktiskt kan sitta och koncentrera sig på. ska ett skolbibliotek verkligen kunna bli fullt? vad är det för en jävla skola egentligen? och så inser jag precis att jag har glömt mina anteckningar hemma. jävlaskit. tur är väl det att latten är god här i alla fall, annars skulle det ju inte gå. m, så jag ska väl sätta igång här och författa ur minnet, medan mina anteckningar ligger hemma och sover. skönt för dem. later då.

å, jag blev just kär i den här killen! så himla flott nummer! kolla från 0:48 och framåt.

söndag idag, höreni. och jag är på skolbiblan och försöker skola min självdisciplin - alltså skriver hemtenta. det går framåt med långsamt, men är framför allt sjukt fruktansvärt tråkigt. på riktigt, hemskt tråkigt. och självklart är ingenting heller öppet på en söndag så jag kan inte fylla på mina kaffedepåer, som verkligen ligger på minus just nu.

så att ungefär varje kvart tar jag istället rast och kramar min tomma pappersmugg, suckar och lyssnar på den här playlistan som jag ramlade över på någon blogg här om dagen. den är inte riktigt jag, men jag gillar den. nu är kvarten slut.