jag tänkte att eftersom det är ett så himla flott datum idag så måste jag faktiskt ta och skriva något.
så därför, på detta lite extrafina datum får ni ett extrafint sidtips.



sidan heter our first lovers.
och precis som namnet avslöjar så handlar den om folks första kärlekar och underliga förälskelser.
och till denna sida skickar folk alltså in små berättelser om sina första lovestories.
och berättelserna handlar inte enbart om människor, utan om precis allt som man kan tycka lite extra mycket om.
och här är en berättelse som jag tycker är himla söt. klicka här så kan ni också se en söt tillhörande video.

å, kul alltså. inte sant?
en sådan himla fin idé, den här sidan är!
så det är bara att bokmärka att sedan återvända någon dag då det regnar ute. eller då man helt enkelt vill le lite.

jag tänkte att, varför inte börja peppa för anna ternheim konserten i november redan nu? man kan aldrig peppa tidigt nog, om ni frågar mig. så nu kör vi. novemberpep i form av inspelning från popaganda. summer rain. så satans fint!

nu har jag snart varit vaken i 6 timmar. och under dom timmarna har jag inte gjort något av det jag borde. självdisciplinen vaknade tydligen inte upp tillsammans med mig idag, utan ligger fortfarande kvar någonstans under kudden. så att istället för att läsa nödvändiga skolböcker, har jag ägnat mig åt göra min dator lite extra fin. alldeles onödigt, men fint blev det i alla fall.







ja, så detta är alltså dagens tips på ett helt onödigt lördagstidsfördriv. vill du haka på? börja då med att gå in här eller här, för att spara ner lite fina ikoner. och sedan är det bara att göra allt annat än det du borde. lättare än så blir det inte. puss.

eftersom dans ju är ungefär det bästa som finns, och eftersom so you think you can dance möjligtvist är universums bästa tv-program så kommer här ett inlägg som kan sammanfattas med: stacy <3 so you think you can dance. inte svårare än så.

pic: elena kalis.

kring kl 15.00 idag lyckades jag äntligen finna lite studiero.
läsa lite. dricka lite kaffe. och inte få gå utanför dörren idag.
och nu är kafferasten slut, så nu kör vi igen.
puss.

pic sr. i dont remember.

godkväll och ursäkta min dåliga närvaro här i krokarna. jag försöker balansera en tuff terminsstart, med kvällsdans, jobb och dåligt samvete över att inte hinna läsa så många skolböcker som jag borde och inte heller hinna träffa mina vänner. och uppenbarligen är jag ingen hejdare på att hitta den där finkorniga balansen mellan allt. så där som det är ibland i livet, ni vet.

men imorgon är en ny dag. en icke schemalagd sådan. så då hoppas jag på att få lite läsning ur vägen, och kanske även hinna med en liten sovmorgon. med betoning på liten. och nyss belönade jag mig själv med en biljett till anna ternheims höstsoloturné - bästa pluggpeppen ever liksom!

så imorgon är en ny dag. och en bra sådan ska det bli, bestämmer jag nu.
puss

ps. och veckan två soundtracks är: kings of leon - closer och lykke li & kings of leon - knocked up. awesome!

nu går jag på dansklass och önskar att jag ens kunde 1/10000 av vad damen ovan kan.
puss.

igår var en alldeles fantastisk dag. anna ternheim spelade nämligen på popaganda. bosse och jag stod självfallet längst fram och älskade varenda liten sekund mellan kl. 16.30 och 17.30. och sedan blev vi även lite lesbiska där mitt under allt. men om det får ni höra en anna dag. nu ska ni istället få beskåda några minuter av popagandas bästa spelning. enjoy.

världens bästaste tänkbara lilla nyhet nådde mig idag!
regina spektor spelar på cirkus den 7 december!
vad mer kan man säga än tusentals hurran? hurrahurrahurrahurrahurra!



den 31 augusti, kl 10.00, släpps biljetterna. och ni vet väl vad det betyder? jo, att man självfallet måste internetköa, så att biljetterna inte tar slut! det ska i alla fall jag göra. och ni borde göra samma sak. regina spektor är som bekant alldeles fantastisk på skiva, men samtidigt inte ens hälften så fantastisk som hon är live! för det vet faktiskt jag.

ja, så nu vet ni var ni borde befinna er den 7 december. ses där.

på måndag kör balettakademien igång med alla sina klasser efter sommarens uppehåll. och det ser vi så klart hemskt hemskt mycket fram emot! hurra hurra hurra. och medan vi väntar, så peppar vi inför måndagen med en koreografi av dan gill från vårterminen. himla snyggokorre.

hej och godmorgon från att den här bloggen har tagit sovmorgon i över en vecka. den var trött, och jag var insatt på penicillin. men nu börjar vi bägge sakta men säkert att vakna till liv igen. det har varit mycket te, honung, vitlök och ingefära. och mycket jobb, vila och filmtittande på senaste. så därför kommer här, alldeles väldigt lägligt passande, lite filmtips. 

everything is illuminated.
hysteriskt rolig, och alldeles utomordentligt fin. basserad på en bok av jonathan safran foer.


the dreamers.
om en lite annorlunda kärlek. och så med en snygg, mörkhårig och avklädd fransman. mjau!


inside i am dancing.
om vänskap.


up.
pixars nya familjefamilj och vi älskar ju pixar, vet ni väl! ... om att åka iväg på äventyr i sitt flygande hus. och om vänskap, talande hundar, ballonger och vattenfall. åh!


så att nu vet ni vad ni kan sysselsätta era ögon med medan denna fredagskväll regnar bort där ute.
puss.

monki har en hel del fräsha grejer till hösten. billigt. you gotta love it! och då jag är ledig imorgon, så ska jag till närmaste monki och ladda upp med något höstigt och fint. jag menar, ska man lita på väderprognosen så är ju sommaren ändå slut. så dags att tänka höst nu.

jag läste ut en bok precis nyss. läste den från pärm till pärm och drack kardemumma kaffe till. den var lite svår att komma in i, boken. och någonstans kring midnatt blev jag ledsen på den, eftersom jag hade förväntat mig mer, och ville lägga den ifrån mig. men så plötsligt tog den fart och jag läste resten medan min fjärde kaffekopp kallnade. boken var om kärlek, så klart. och vilken älskvärt förödande kärlek det var. om liv som blev upp och ner, och bak och fram, och alldeles ut och in. om tårar, familjer, skyldigheter, förtvivlan och om många långa år. om sådan kärlek som man själv aldrig upplevt, och antagligen aldrig heller kommer att uppleva, men som man ändå vet att, exakt så är det. precis så känns det. och det gör så himla ont att veta att det kan bli så ibland. och man blir alldeles rysligt rädd för kärlek.
     och här är några rader ur den, boken. några rader om saker man vill göra med någon annans älskade, den som man själv älskar med, på olika hotellrum, ibland.

" ... läsa tidningen över din axel, se till att du inte äter för mycket jordnötter, besöka vingårdarna i loire-dalen och dem i hunter valley, spela dum, pladdra, presentera dig för martha och tino, plocka björnbär, laga mat, åka till vietnam igen, ha sari på mig, sköta trädgården, väcka dig igen när du snarkar, gå på zoo, på loppmarknad, åka till paris, till london, till melrose, till piccadilly, sjunga sånger för dig, sluta röka, be dig klippa mina naglar, köpa porslin, dumheter, saker som man inte har någon användning för, äta glass, titta på folk, slå dig i schack, lyssna på jazz, reggae, dansa mambo och chacha, ha långtråkigt, vara lynnig, sura, skratta, linda dig kring mitt lillfinger, leta efter hus med utsikt över kor ... "

den här boken måste ni så klart läsa. anna gavalda har skrivit den, och titeln är jag älskade honom. eller, je l'amais, om ni hellre vill, och kan, läsa franska.
     
och andra oktober blir boken film. här kan ni smygtitta.

tudilu! jag firar att det är fredag med sushi och itunes i mitt fönster.
ett alldeles strålande sätt att fira på faktiskt, får jag medge.





det enda sättet att äta sushi på är liksom 14-bitars och uppåt, eftersom det är så hemskt gott.



och så här fin är fredagshimlen utanför mitt fönster. sommar alltså, det är fina grejer.
och bästa möjliga avslutning på denna fredag är troligtvis dans tills det blir morgon på f12. dessa grymma damer spelar nämligen. och sist var det ju hur grymt som helst. happy friday då. puss

förra året trallade jag runt i dessa boots från vagabond, och älskade dom över allt annat. men sedan blev dom blöta, och förstörda och började lukta illa. och gick inte att använda något mer. så nu står dom och är ledsna i min garderob, mest för att jag vägrar att slänga dom. men! i år verkar dom gå att köpa igen. så jag och världens-bästa-skor-ever får återförenas igen! hurra hurra!

och vagabond har också laddat upp med lite annat fint inför hösten. dom här, t.ex.



snygg färg. snygga spännen. snygg sko. hej snyggsko!



och en kortskaftsversion av favoritskorna längst upp. ja, why not liksom?
så nu får augustilönen gärna komma snart, så man kan börja handla höstskor. jajahurra!

jag fortsätter att ha filmtema här på bloggen.
i höst kommer nämligen ett gäng filmer som är värda att ta upp redan nu.


500 days of summer.
å, jag är övertygad om att jag kommer att älska den här!


whip it.
en kul ellen page (juno, hard candy) är ett gott tecken på framgång.


adam.
för att den verkar vara så himla himla fin.


post grad.
man är väl ändå ett inbitet gilmore girls-fan. heja rory!

när man går på bio på hösten vill man att filmerna ska vara fina och handla om kärlek. för mest vill man ju bara gömma sig undan det risiga höstvädret. så nu kan vi tillsammans längta efter hösten lite extra mycket, så att vi snart får gå på höstmysbio. och vi börjar nu. ok?

jag såg en sådan himla underlig film idag. ni vet, en sån där film som man inte riktigt kan bestämma sig om. den heter margot at the weddinge, är regisserad av noah baumbach, och har bland annat nicole kidman och jack black i huvudrollerna. och lite så här ser den ut.



manuset är faktiskt himla roligt, på sitt underliga sätt, så klart. och jag hittade ett lite extra utomordentligt formulerat citat: "it makes me sad to get a present that i already have. it maked me feel like you dont know me." flott, tycker jag.

förutom margot at the wedding har noah baumbach också regisserat the squid and the whale, vilket också är en himla underlig film. underlig på ett bra sätt. så den borde ni se. här är trailern.

känns som 2009, emmaboda.

hej hej på er. nu är jag tillbaka från emmaboda - och sjuk är jag också. så himla typiskt. så jag ligger hemma och dricker cvitamin- och honungcoctails och äter fiskpinnar, och tycker att det hela är riktigt tråkigt. jag vill ju istället tjäna pengar och njuta av solen.
      snart får ni väl se lite bilder från emmaboda också. jag har ju gott om tid att ladda upp dom på, menar jag. så stay tuned. puss.

eleonore/ytligheter skrev idag om hemskt flotta väskor från the cambridge satchel company. och faktiskt har jag varit på jakt efter en liknande väska i evigheter. portföljer har jag, men detta är alltså en med axelrem! och som vi alla så klart vet, är ju axelremmen det som gör en väska.

så om någon undrar så fyller jag faktiskt år om ungefär 2 månader, och vad kan vara trevligare att få då, än en hemskt efterlängtad snyggväska? va? speciellt fina är ju den svarta och den bruna. jösses, så fina! tänk på det. puss.

ni vet hur man ibland kan läsa något, och läskigt mycket känna igen sig i det man läser? liksom känna igen sig i varenda liten bokstav. som att det lika gärna kunde ha varit en själv som uttalat citaten i texten? en sådan text läste jag idag. på insidan, i dn, kunde man idag läsa denna artikel, som bland annat tog upp hur ägande av saker påverkar en människa. och om hur det är att älska ting.

     – Men jag älskar verkligen att äga. Inte vad som helst, utan vissa saker, och de älskar jag intensivt, nästan som mina egna barn. Jag älskar dem trots deras skavanker. Som en bil jag hade förut, en gammal Toyota, som var rostig och eländig men som bara var min. Eller saker som jag har nu: min systemkamera. Jag har alltid älskat mina kameror, ända sedan min första Olympic som jag tyckte gjorde mig så tuff; den var som en förlängning av mig själv.

     Men mest av allt tycker hon nog ändå om sin dator, förklarar hon.

     – Det är väl lite sunkigt att älska en massproducerad pryl, gjord i Hongkong. Men jag kan verkligen känna en nästan fysisk kärlek till den. Datorn är min. Jag delar den inte med någon i familjen. I datorn finns saker jag skriver, alla fotografier som jag har tagit; det är som en dagbok, eller en sådan där anteckningsbok som jag alltid hade med mig i fickan när jag var yngre. Datorn är fylld med det som är mitt. Mina saker, mina upplevelser, mina minnen."

 

visst är det himla underligt, precis som hon säger, att man kan älska en massproducerad pryl så mycket? men jag är precis likadan. skulle min lägenhet börja brinna och jag bara fick ta med mig en sak ut, så skulle min macbook bli det som fick följa med. what else liksom?

 

     Utöver teknikprylarna älskar hon också vissa av sina klänningar.

     – Så fort jag ser en vet jag – det där är en ”Marie-klänning”. Då måste jag ha den. Den kan vara dyr eller billig, det finns egentligen inget samband med priset. Sedan sparar jag den länge. Jag har väl sju åtta stycken sådana, som jag verkligen bryr mig om, och verkligen inte vill bli av med. Den äldsta är säkert köpt för tio år sedan.

     – Jag älskar att ta bilder av platser jag varit på. Ibland är det nästan som en besatthet. Jag kan ha svårt att känna glädje över till exempel en vacker skogspromenad, eller ett besök på stranden, om jag inte har tagit ett fotografi av det. Har jag tagit ett foto blir upplevelsen ett ting, som jag kan ta med mig hem. Som jag kan äga. Precis som med pysslandet när jag var liten. Jag antar att det är något slags beständighet jag söker. Att inte upplevelserna bara ska försvinna."

 

dessa två stycken är ju faktiskt bara läskiga att läsa. det kunde lika gärna ha varit jag som sa dom. dock skulle dom då inte vara lika välformulerade. jag måste nog faktiskt rama in dessa bitar av texten och hänga upp dom ovanför min säng, eller så. läsvärt.