there's just one road for us to walk down, now let's see how far it goes

... jag sitter här i min fyndade fåtölj från soptippen och funderar på var alla disciplinerade människor får sin fantastiska disciplin ifrån? för min disciplin existerar inte. den är fortfarande på sommarlov. eller så har den blivit sjuk och gått och lagt sig. eller snarare så har den nog fått rabies och ligger på dödsbädden redo för att möta ljuset.

jag förstår inte hur det kommer sig att jag endast får saker gjorda när jag sitter i skolan. eller sent på kvällen dagen innan deadline. jag förstår inte. jag vill ju faktiskt göra det här. men plötsligt kommer jag på att jag är hungrig och så inser jag att mitt golv är smutsigt. och så mitt i allt måste jag gå på toa och koka lite mer kaffe och tvätta håret. och tiden bara går, och jag undrar varför?

du får försöka hitta den, sa min mamma till mig igår.
men jag kan inte, svarade jag då. min disciplin ligger och sover.
då får du se till att väcka den, sa mamma på ett väldigt klokt mamma-sätt.
men jag kan inte, beklagade jag mig.
men alla andra kan ju, menade mamma
ja, men inte jag, konstaterade jag.
men du måste försöka! upprepade mamma.

och ändå så sitter jag här idag. och gårdagens kloka mor och dotter-samtal verkar inte ha hjälpt särskilt mycket. ... och oj, jävlar, nu kom jag ju på att jag måste ner till tvättstugan också ...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0