fly me to the moon.
anna ternheims soloturné har äntligen nått stockholm, och södra teatern. och hur alldeles fantastisk var då inte spelningen, om inte alldeles löjligt bra? en overkligt välgenomförd acapellaversion av let it rain, var en av favoriterna. och sedan, den tio år gamla - men endast sedan två veckor tillbaka färdigskrivna, no way out. och sedan blev jag lite otippat kär i fly me to the moon. den låten borde endast få spelas live. skivan gör den absolut inte rättvisa.
pic/me. södra teatern, 26/11/09.
men det allra mest fantastiska, förutom allt det redan nämnda, var ljussättning. som ett tjugotal stora och små lysande månar, som ökade och minskade i ljusstyrka (02:37 - fast tänk 100 gånger snyggare) i takt till musiken och lyste upp scenen. och i övrigt svart. och ibland blått. lite av den snyggaste ljussättningen på en konsert ever, faktiskt. och som vanligt efter en anna ternheim-spelning så traskar man sakta hemåt, och känner sig alldeles nykär. love it. så nu hoppas vi bara på att alla tröga it-kids som satt och viftade med sina lysande iphoneskärmar högt uppe i luften ungefär hela spelningen igenom, åtminstonde kan gottgöra oss genom att slänga upp sina inspelningar på youtube. ja, tack.
pic/me. södra teatern, 26/11/09.
men det allra mest fantastiska, förutom allt det redan nämnda, var ljussättning. som ett tjugotal stora och små lysande månar, som ökade och minskade i ljusstyrka (02:37 - fast tänk 100 gånger snyggare) i takt till musiken och lyste upp scenen. och i övrigt svart. och ibland blått. lite av den snyggaste ljussättningen på en konsert ever, faktiskt. och som vanligt efter en anna ternheim-spelning så traskar man sakta hemåt, och känner sig alldeles nykär. love it. så nu hoppas vi bara på att alla tröga it-kids som satt och viftade med sina lysande iphoneskärmar högt uppe i luften ungefär hela spelningen igenom, åtminstonde kan gottgöra oss genom att slänga upp sina inspelningar på youtube. ja, tack.
Kommentarer
Trackback
